2024. Т. 21. №1

Вернуться к содержанию выпуска

Luka Repanšek
University of Ljubljana, Ljubljana, Slovenija

OCRA — AN ETYMOLOGICAL PROPOSAL

Для цитирования
Repanšek L. Ocra — an Etymological Proposal // Вопросы ономастики. 2024. Т. 21, № 1. С. 187–197. https://doi.org/10.15826/vopr_onom.2024.21.1.009

Рукопись поступила в редакцию 11.07.2023
Рукопись принята к печати 25.12.2023

Аннотация: Древнее название горного перевала, отделяющего Юлийские Альпы от Динарского нагорья (сейчас гора Нанос и прилегающий перевал Раздрто на юго-западе Словении), фиксируется как Ocra в латинских источниках (Плиний Старший) и ῎Oκρα — в греческих (Страбон, Птолемей). Данный топоним, несомненно, имеет италийское происхождение и считается восходящим к праиндоевропейскому * H2ok̑reH2- < *H2ek̑ - ‘быть / становиться / делать острым’. В отглагольном прилагательном на -ro- (*H2ek̑-ró- ‘острый’) трудно предполагать о-ступень чередования в корне, поэтому подобную форму можно объяснить только как субстантивированную форму женского рода притяжательного прилагательного * H2ok̑-r-ó- ‘острый’, восходящую к абстрактному существительному гетероклитического склонения среднего рода с акростатической парадигмой *H2ók̑-r-/*H2ék̑-n- ‘острота’. Таким образом, Ocra ~ ῎Oκρα является единственным недвусмысленным свидетельством существования отглагольных абстрактных наименований с корневым чередованием o : e в праиндоевропейском. В дополнение к статье предлагается краткая этимологическая интерпретация топонима Acumincum ~ Acimincum в Нижней Паннонии, которое можно сходным образом объяснить как восходящее к праиндоевропейскому корню *H2e, что говорит в пользу употребляемого Птолемеем варианта с Acu- (а не с Aci-) как forma difficilior. По мысли автора, Acumincum можно интерпретировать как сочетание * H2ek̑-m̥n-o- > *akumno- ‘скала’ + *-enko- (*akumnenko- ‘скалистая (местность)’), откуда *akumenko- > *akuminko- получается путем регрессивной диссимиляции.

Ключевые слова: Ocra (Нанос); Acumincum; этимология; праиндоевропейское словообразование; топонимия; Словения

Благодарности
Исследование выполнено при финансовой поддержке Словенского исследовательского агентства (грант № P6-0218).

Источники

AE — Cagnat, R. et al. (Eds.). (1888–). L’Année Epigraphique. Paris: Presses Universitaires de France.

Anreiter, P. (2001). Die vorrömischen Namen Pannoniens. Budapest: Archaeolingua.

Calzecchi Onesti, G. (1981). Ocr- e acr- nella toponomastica dell’Italia antica. Studi Etruschi, 49, 165–189.

CIL — Mommsen, T. et al. (Eds.). (1862–). Corpus Inscriptionum Latinarum. Berlin: De Gruyter.

Crevatin, F. (1990). Storia linguistica dellʼIstria preromana e romana. In E. Campanile (Ed.), Rapporti linguistici e culturali tra i popoli dell’Italia antica, Pisa, 6–7 ottobre 1989 (pp. 43–109). Pisa: Giardini editori e stampatori in Pisa.

Delamarre, X. (2012). Noms de lieux celtiques de l’Europe ancienne (-500/+500): Dictionnaire. Paris: Éditions Errance.

Delamarre, X. (2017). Les noms des Gaulois. Paris: Les Cent Chemins.

Delamarre, X. (2019). Dictionnaire des thèmes nominaux du gaulois: I. Ab-/Iχs(o)-. Paris: Les Cent Chemins.

Delamarre, X. (2023). Dictionnaire des thèmes nominaux du gaulois: II. Lab- / Xantus. Paris: Les Cent Chemins.

Fodorean, F.-Gh. (2016). Ripa Pannonica in the Peutinger Map and in the Antonine Itinerary. A Comparative Approach. Latomus, 75(4), 995–1012.

Frisk, Hj. (1938). II. Kleinere Beiträge. Indogermanische Forschungen, 56, 113–118. https://doi.org/10.1515/9783110242973.29

EDCS — Epigraphik Datenbank Clauss-Slaby. Retrieved from http://www.manfredclauss.de

Harðarson, J. A. (2014). Das Wort für ‚Eisen‛ im Keltischen un Germanischen und die indogermanischen -erno-Bildungen. In N. Oettinger, & Th. Steer (Eds.), Das Nomen im Indogermanischen. Morphologie, Substantiv versus Adjektiv, Kollektivum. Akten der Arbeitstagung der Indogermanischen Gesellschaft vom 14. bis 16. September 2011 in Erlangen (pp. 103–112). Wiesbaden: Reichert Verlag.

HD — Epigraphic Database Heidelberg. Retrieved from https://edh.ub.uni-heidelberg.de

Hock, W. et al. (2015). Altlitauisches etymologisches Wörterbuch (Vols. 1–3). Hamburg: Baar.

Holder, A. (1904). Alt-celtischer Sprachschatz II. Leipzig: Verlag von B. G. Teubner.

Krahe, H. (1955). Die Sprache der Illyrier. Wiesbaden: Harrassowitz.

Kretschmer, (1932). Die Herkunft der Umbrer. Glotta, 21(1–2), 112–125.

Leumann, M. (1977). Lateinische Grammatik I: Lateinische Laut- und Formenlehre (2nd ed.). München: C. H. Beck’sche Verlagsbuchhandlung.

lupa — Harl, F., & Harl, O. Ubi erat lupa (Bilddatenbank zu antiken Steindenkmälern). Retrieved from www.ubi-erat-lupa.org

Meid, W. (1989). Zur Lesung und Deutung gallischer Inschriften. Innsbruck: Institut für Sprachwissenschaft der Universität Innsbruck.

Villar, F. & Prósper, B. M. (2005). Vascos, Celtas e Indoeuropeos. Genes y lenguas. Salamanca: Ediciones Universidad de Salamanca.

Nussbaum, A. J. (1998). Severe Problems. In J. Jasanoff, C. Melchert, & O. Lisi (Eds.), Mír curad. Studies in Honor of Calvert Watkins (pp. 521–538). Innsbruck: Institut für Sprachwissenschaft der Universität Innsbruck.

Nussbaum, A. J. (1999). *Jocidus: An Account of the Latin Adjectives in -idus. In H. Eichner, &. H. Ch. Luschützky (Eds.), Compositiones Indogermanicae in memoriam Jochem Schindler (pp. 377–419). Praha: Enigma corporation.

Nussbaum, A. J. (2004). Cool *-ed-: The Latin frīgēdō and Greek ἀλγηδών, τηκεδών, and ῥῑγεδανός Types. Paper read at the 23rd East Coast Indo-European Conference (Virginia Polytechnic Institute).

Nussbaum, A. J. (2014). Feminine, Abstract, Collective, Neuter Plural: Some Remarks on Each (Expanded Handout). In S. Neri, & R. Schuhmann (Eds.), Studies on the Collective and Feminine in Indo-European from a Diachronic and Typological Perspective (pp. 273–306). Leiden, Boston: Brill.

Oettinger, N. (1994). Der Ablaut von ‘Ahorn’ im Indogermanischen. Historische Sprachforschung, 107(1), 77–86.

Pellegrini, G. B. (1961). Panorama di storia linguistica giuliano-carnica: il periodo preromano. Studi goriziani, 29, 73–97.

Petersson, H. (1909). Zur indogermanischen Wortforschung. Indogermanische Forschungen, 24, 250–278.

Prosdocimi, A. L. (1978). Il lessico istituzionale italico. Tra linguistica e storia. In La cultura italica. Atti del Convegno della Società Italiana di Glottologia (p. 2974). Pisa: Giardini Editori e Stampatori.

Prósper, B. M. (2018). Review of Les noms des gaulois by X. Delamarre. The Journal of Indo-European Studies, 47(1–2), 10–19.

Prósper, B. M. (2019a). Language Change at the Crossroads: What Celtic, What Venetic, and What Else in the Personal Names of Emona? Voprosy onomastiki, 16(4), 33–73. https://doi.org/10.15826/vopr_onom.2019.16.4.044

Prósper, B. M. (2019b). Celtic and Venetic in Contact: The Dialectal Attribution of the Personal Names in the Venetic Record. Zeitschrift für Celtische Philologie, 66, 7–52.

Puhvel, J. (1991). Hittite Etymological Dictionary (Vol. 3). Berlin; Boston: Mouton de Gruyter.

Repanšek, L. (2014). Prispevek k sistematizaciji strukturnih tipov starokeltske toponimije [Old Celtic Toponymy: A Contribution to Its Systematization]. Jezikoslovni zapiski, 20(1), 199–211.

Repanšek, L. (2015). Καλαμαντία (Ptol. II.11.15). In N. N. Kazansky (Ed.), Indoevropeiskoe iazykoznanie i klassicheskaia filologiia XIX. Materialy chtenii, posviashennykh pamiati professora Iosifa Moiseevicha Tronskogo, 22–24 iiunia 2015 g. [Indo-European linguistics and classical philology XIX. Proceedings of the 19th Conference in Memory of Professor Joseph M. Tronsky, June 22–24, 2015] (pp. 780–790). St Petersburg: Nauka.

Repanšek, L. (2016). Keltska dediščina v toponimiji jugovzhodnega alpskega prostora [Celtic Legacy in the Toponymy of the South-Eastern Alpine Region]. Ljubljana: Založba ZRC, ZRC SAZU.

RIB — Colingwood, R. G. et al. (1990–1995). The Roman inscriptions of Britain I–II. Stroud: Sutton.

Rieken, E. (1999). Untersuchungen zur nominalen Stammbildung des Hethitischen. Wiesbaden: Harrasowitz.

Schindler, J. (1980). Zur Herkunft der altindischen cvi-Bildungen. In M. Mayrhofer, M. Peters, & O. E. Pfeiffer (Eds.), Lautgeschichte und Etymologie. Akten der V. Fachtagung der Indogermanischen Gesellschaft (pp. 386–393). Wiesbaden: Reichert.

Sitzmann, A., & Grünzweig, F. E. (2008). Die altgermanischen Ethnonyme. Ein Handbuch zu ihrer Etymologie. Wien: Fassbaender.

Szabó, Á. (2021). Ara Pannoniában. In P. Kovács, & Á. Szabó (Eds.), Studia Epigraphica Pannonica XII: Felirattani közlemények és történeti tanulmányok 2020-ból (pp. 239–278). Budapest: Történelmi Ismeretterjesztő Társulat Egyesület.

Szabó, Á., & Tóth, E. (2003). Bölcske. Römische Inschriften und Funde. Budapest: Ungarisches Nationalmuseum.

Šašel, J. (1974). Okra. Kronika, 22, 9–17.

Šašel, J. (1977). Strabo, Ocra and Archaeology. In V. Markotić (Ed.), Ancient Europe and the Mediterranean. Studies presented in Honour of Hugh Hencken (pp. 157–160). Warminster: Aris and Phillips.

Šašel Kos, M. (1999). Pre-Roman Divinities of the Eastern Alps and Adriatic. Ljubljana: Narodni muzej Slovenije.

Vedaldi Iasbez, V. (1994). La Venetia orientale e lʼHistria. Le fonti letterarie greche e latine fino alla caduta dellʼImpero Romano dʼOccidente. Roma: Edizioni Quasar.

Villar, F., & Prósper, B. (2005). Vascos, celtas e indoeuropeos: Genes y lenguas. Salamanca: Ediciones Universidad de Salamanca.

Vine, B. (2002). On Full-grade *-ro- Formations in Greek and Indo-European. In M. R. V. Southern (Ed.), Indo-European Perspectives (pp. 329–350). Washington, D. C.: Institute for the Study of Man.

Weiss, M. L. (2020). Outline of the Historical and Comparative Grammar of Latin (2nd ed.). Ann Arbor; New York: Beech Stave Press.

Widmer, P. (2004). Das Korn des weiten Feldes. Interne Derivation, Derivationskette und Flexionsklassenhierarchie: Aspekte der nominalen Wortbildung im Urindogermanischen. Innsbruck: Institut für Sprachen und Literaturen der Universität Innsbruck.

Wodtko, D. S., Irslinger, B., & Schneider, C. (2008). Nomina im indogermanischen Lexikon. Heidelberg: Universitätsverlag Winter.